Hallå våren

Så mycket tecken på vår syns här inte i norr ännu. Nu har vi en mellantid som kallas vårvinter då det är varmare ute och snön börjar smälta bort. På vårvintern är det utomhusaktiviteter som gäller efter en lång och kall vinter.

Ett vårtecken är i alla fall att jag har börjat cykla till jobbet. Snön ligger fortfarande meterhög längs vägkanterna men på gatorna är det snöfritt.

Sen har ljuset kommit tillbaka. Solen går upp 5:55 och ned 19:23. Sedan vintersolståndet den 22 december har dagen ökat med 10 timmar och 6 minuter. Det du!

Ananas

Just nu säljs färsk ananas i affärerna för 10 kr styck. Gott, men inte miljövänligt, de har transporterats från Costa Rica.

Ananasen har sitt ursprung i Brasilien och Bolivia. A betyder frukt och Nana betyder oöverträffad. Ananasen innehåller förutom en massa vitaminer ett enzym som heter bromelin som hjälper matsmältningen och också är bra för blodomloppet och sänker blodtrycket.



Den tropiska frukten är milt vätskedrivande och mjukgörande för huden. Många positiva egenskaper och framförallt är den mycket godare färsk än konserverad.   

I naturen ut vi gå

Jag hörde på Nyhetsmorgon i lördags att författaren Kerstin Ekman sa att nutidens barn inte kan namnen på den vanligaste växtligheten i vår natur.
Jag tror tyvär att hon har rätt. Skolan lär inte ut det och i så fall hänger det på att man har någon intresserad förälder som kan lära ut.

Där jag bor, där mina förfäder har bott känner jag en samhörighet med min natur. Jag är uppvuxen med den, jag känner igen mig och är trygg där, naturen tillhör mitt ursprung. Jag vet namnet på det som växer där. Hönsbärets blomma som vi kallar snusblomma, hjortronblommor, åkerbärsblommor och alla midsommarens blomster på ängarna.

Träden som växer längs vägen är välbekanta och även skogens gröna mossa och renlav. Att känna sin natur och namnen på de vanligaste träden och arterna gör gott för människan. Det är viktigt tycker jag.

Surdeg

Hurra, vad jag är glad. Varför det då? undrar du. Jo, för jag lyckades tillslut med surdegsbrödet. I tisdags började jag med surdegsgrunden och på onsdag och torsdag hände ingenting. Degen var sur och tvär och ville inte vara med trots att jag skötte den som ett spädbarn.





På fredagen gav jag upp och satte igång en ny surdegskultur, surdeg nr 2, och tro det eller ej men sent på fredagkväll var det liv i surdeg nr 1 som nu bubblade fint. Mitt i natten stod jag sen och blandade i mer mjöl och vatten för ytterligare jäsning.

I går bakade jag brödet och det är jättegott, det smakar som Fazers rågbröd, typ rallarhalvor, fast godare. Surdeg nr 2 är nu på tillväxt och på tisdag vet ni vad jag gör, bakar. Den här gången blir det surdegsbaugetter.

Lovikkavantar mm

Mina Lovikkavantar är klara och jag är så nöjd. Mjuka och varma med en svag doft av såpa. Jag har stickat många vantar med mycket mönster och färger men det är mest finvantar som inte värmer när det är kallt ute.

Lovikkavantar har allt; varma och vackra och framförallt funktionsdugliga.







Vinterfåglarna, domherre och talgoxe, virkade jag i januari. Mönstret är inte alldeles enkelt att följa och ett tips är att måtta ut huvudet på mitten av kroppen och sedan sy ihop nästan hela fågeln innan du stoppar den.

Vill du också virka fåglar? Mönstret finns här.

Längtan efter grönt

Så fort solen börjar visa sig och det blir varmare ute börjar längtan efter att se det spira. Pelargonerna har fått ny jord och samtidigt planterade jag några frön av dubbel Flitiga Lisa. Kanhända är det inte tillräckligt varmt på fönsterbänken ännu för att fröna ska gro men jag får se vad som händer.

I väntan på att plantera utomhus får jag nöja mig med mina blommande växter inomhus. Jag har en röd och rosa julkaktus som blommar i augusti, december och nu i mars månad. Sen har jag också söta Sankta Paula i sina vårkläder i rosa och vitt.  

                                                                                                                                                              

Klokhet från Kina

Jag tycker att kinesiska tecken är vackra. De är både stilrena och gracila i sin utformning. Dessa två tecken är specifika för mig. Det skulle vara ett nöje att få lära mer och teckna fler.




Jag hittade ett urklipp i en pärm i bokhyllan som jag inte ens visste att jag hade. Det stod så här:

När själen får näring,
blir människan rofylld.
När människan är rofylld,
blir det harmoni hemma.
När det är
harmoni hemma,
blir det ordning i landet.
När det är ordning i landet,
blir det fred i världen.

(kinesiskt talesätt)

Ordspråket nedan kan vara något för alla pedagoger att ta fasta på:

Jag hör och jag glömmer.
Jag ser och jag kommer ihåg.
Jag gör och jag förstår.

(kinesiskt ordspråk)

Garn, och ännu mer garn

Igår hade jag storstädning bland alla mina garner. Virkgarn för sig och stickgarn för sig. Allt sorterat efter färger. Svart och grått i en påse. Rött, vinrött och brunt i en annan. Vitt och pasteller tillsammans osv.



En del av garnerna har tappat sina banderoller så jag vet inte om det är ull eller acrylgarn.

Mina små garnsnuttar tänkte jag först slänga men jag ändrade mig. De kan vara bra att ha kvar vid broderi på tex. Lovikkavantar. Nu tänker jag använda det garn jag har till nya skapelser.

Fötter

Fötterna är ofta en undanglömd del av kroppen. Ändå ska dom bära oss runt i livet. Fötterna förtjänar att bli omskötta på ett bra sätt. Efter en tuff vinter med stark kyla och torr luft är det lätt att få torra och spruckna hälar. Men med världens bästa fotcréme Miss Pedicure slipper man det problemet. Cremén är köpt på Rite Aid i USA och nu behöver jag mer. Det finns liknande att köpa i Sverige men till ett dyrare pris.






På 60-talet sjöng Birgitta Andersson en visa om fötter med kul text av Sven Paddock som låter såhär:

Fötter

Man ska vara glad åt fötter, utan dom man står sig slätt. Ja, tänk att tvingas gå på händer, det är svårt,  speciellt när man är mätt. Man kan sparka till folk med dom, man kan steppa om man vill. Man kan sätta strumpor på dom, vad ska man annars hava strumpor till.


Fötter det är inget att rynka på näsan åt fötter. En fot rynkar aldrig på foten åt en näsa. Hur skulle det se ut va? Utan fötter så skulle vi sjunka ner i jorden, till hit, kanske ändå hit ner. Ja, igår stod jag på näsan, gick på örona i trappan, och då så slog jag mig en tankeställare att:

Man ska vara glad åt fötter för det är mycket som dom kan, och dom kan bli så härligt ömma att man får ta fotbad i en spann. Man kan killa dom med fjäder och dom kan vada nära land, och stampa uti golvet när man ilsken är och ströva kring på egen hand i solvarm sand.

Häromdagen då så träffade jag en som sa såhär, att fötter sa han, det är inget att resonera om, Då snäste jag åt honom och sa så här: Det är det väl. Fötter dom är personliga dom, och vänliga, fötter ska man inte tvinga göra en massa saker dom inte vill, sparka på hundar och sånt där. Nej fötter dom tycker bäst om och ja.......gå, stilla i lugn och ro, bara och springa till någon gång sådär ibland.

För man ska vara stolt åt fötter, fötter ska man hålla högt. Bättre vän än foten finns ej. Höger liknar vänster fast tvärtom. Fötterna är kroppens rötter, häl och tå och mycket mer. Vad skulle vi väl göra utan fötter, till marken vi inte skulle räcka ner.